|
Blott en dag, ett ogonblick i sander, |
|
vilken trost vad an som kommer pa! |
|
Allt ju vilar i min Faders hander, |
|
skulle jag, som barn, val angslas da? |
|
Han som bar for mig en Faders hjarta, |
|
giver ju at varje nyfodd dag |
|
dess beskarda del av frojd och smarta, |
|
moda, vila och behag. |
|
Sjalv han ar mig alla dagar nara, |
|
for var sarskild tid med sarskild nad. |
|
Varje dags bekymmer vill han bara, |
|
han som heter bade Kraft och Rad. |
|
Att sin dyra egendom bevara, |
|
denna omsorg har han lagt pa sig. |
|
\"Som din dag, sa skall din kraft ock vara,\" |
|
detta lofte gav han mig. |
|
Hjalp mig da att vila tryggt och stilla |
|
blott vid dina loften, Herre kar, |
|
ej min tro och ej den trost forspilla, |
|
som i ordet mig forvarad ar. |
|
Hjalp mig, Herre, att vad helst mig hander, |
|
taga ur din trogna fadershand |
|
blott en dag, ett ogonblick i sander, |
|
tills jag natt det goda land. |
