|
Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum, |
|
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut. |
|
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv, |
|
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv. |
|
Stad i ljus, i ett land utan namn, |
|
Ge mig liv, där allting föds på nytt. |
|
Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns, |
|
Så ser jag oss tillsammans, och då är resan slut, |
|
Det enda som vi minns. |
|
Stad i ljus, i ett land utan namn, |
|
Ge mig liv, där allting föds på nytt. |
|
Stad i ljus, i ett land utan namn, |
|
Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt. |
