|
Hon brukade sitta vid stationen |
|
Se när tågen gick förbi |
|
Med något drömmande i blicken |
|
I en klänning som var vit |
|
Dom sa att hon var speciell |
|
Att hon inte hörde hit |
|
Man hörde folk viska |
|
När hon gick förbi |
|
En kväll i juli då syrsor sjöng |
|
Mötte jag henne där |
|
Jag frågade var hon kom ifrån |
|
Och hur hon hamnat här |
|
Hon sa... |
|
(ref) jag heter julia |
|
Mer behöver du inte veta |
|
Om det är en vän du söker |
|
Då kan du sluta leta |
|
Hon sa... |
|
Du måste öppna din ögon |
|
Låta ljuset komma in |
|
Det finns en värld som väntar utanför |
|
På att bli din |
|
Och vi sprang i ett regn av guld |
|
Ner till hennes pappas hus |
|
Där satt vi och prata |
|
I kvällsolens ljus |
|
Jag hade sökt i flickors ögon |
|
En mening och ett ljus |
|
Den natten sov jag på soffan |
|
I julias hus |
|
Hon sa... |
|
(ref) jag heter julia |
|
Vill du bli min vän |
|
Vem vet vad som händer |
|
Vad som händer sen |
|
Hon sa... |
|
(ref) jag heter julia |
|
Mer behöver du inte veta |
|
Om det är en vän du söker |
|
Då kan du sluta leta |
|
Hon sa... |
