| Song | Salt i mina sår |
| Artist | YoungStar |
| Album | Border Music - Record Store Day 2009: 2009.04.18 |
| Download | Image LRC TXT |
| Med den blå ormen genom stan, | |
| Genom folk som vimlar runt I tusental. | |
| En dag till, hade hellre legat kvar, | |
| En dag till av så lite jag. | |
| Lever upp till andras och inte mina krav. | |
| En timme till ingenting igen, | |
| Jag har Garbochock I lurarna på vägen hem. | |
| Så trött på tomheten, så trött på Hagsätras perrong. | |
| För ibland så vill jag bara spränga all betong, | |
| Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld. | |
| Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt år, | |
| Men jag behöver den där pulsen, känna hur det slår. | |
| Som salt I mina sår. | |
| Stänger hjärnan när dörrarna stängs, | |
| Är ett ackord I en sång som saknar refräng. | |
| Och jag ser samma gator varje dag, | |
| Ansikten som jag känner igen men jag, | |
| Har aldrig hört ett ord, bara tomma blickar, inget prat. | |
| Och det e mörkt under ögonen I spegeln. | |
| Stirrat ut genom rutan hela vägen, | |
| Som ett skepp med revade segel. | |
| För ibland så vill jag bara spränga all betong, | |
| Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld. | |
| Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt år, | |
| Men jag behöver den där pulsen, känna hur det slår. | |
| Som salt I mina sår. | |
| Men jag lever och lär, | |
| Det är samma för dom flesta här, | |
| Där ansiktena är färgade av neon, | |
| Och varje vänligt leende e som ett hån. | |
| Man växer upp och man faller in, | |
| Man blir allt man aldrig skulle bli. | |
| För ibland så vill jag bara spränga all betong, | |
| Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld. | |
| Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt år, | |
| Men jag behöver den där pulsen, känna hur det slår. | |
| Som salt I mina sår. |
| Med den bl ormen genom stan, | |
| Genom folk som vimlar runt I tusental. | |
| En dag till, hade hellre legat kvar, | |
| En dag till av s lite jag. | |
| Lever upp till andras och inte mina krav. | |
| En timme till ingenting igen, | |
| Jag har Garbochock I lurarna p v gen hem. | |
| S tr tt p tomheten, s tr tt p Hags tras perrong. | |
| F r ibland s vill jag bara spr nga all betong, | |
| Sl s nder hela stan till tonerna av Bl tt Guld. | |
| Fast ibland s vill jag l sa in mig I n t r, | |
| Men jag beh ver den d r pulsen, k nna hur det sl r. | |
| Som salt I mina s r. | |
| St nger hj rnan n r d rrarna st ngs, | |
| r ett ackord I en s ng som saknar refr ng. | |
| Och jag ser samma gator varje dag, | |
| Ansikten som jag k nner igen men jag, | |
| Har aldrig h rt ett ord, bara tomma blickar, inget prat. | |
| Och det e m rkt under gonen I spegeln. | |
| Stirrat ut genom rutan hela v gen, | |
| Som ett skepp med revade segel. | |
| F r ibland s vill jag bara spr nga all betong, | |
| Sl s nder hela stan till tonerna av Bl tt Guld. | |
| Fast ibland s vill jag l sa in mig I n t r, | |
| Men jag beh ver den d r pulsen, k nna hur det sl r. | |
| Som salt I mina s r. | |
| Men jag lever och l r, | |
| Det r samma f r dom flesta h r, | |
| D r ansiktena r f rgade av neon, | |
| Och varje v nligt leende e som ett h n. | |
| Man v xer upp och man faller in, | |
| Man blir allt man aldrig skulle bli. | |
| F r ibland s vill jag bara spr nga all betong, | |
| Sl s nder hela stan till tonerna av Bl tt Guld. | |
| Fast ibland s vill jag l sa in mig I n t r, | |
| Men jag beh ver den d r pulsen, k nna hur det sl r. | |
| Som salt I mina s r. |
| Med den bl ormen genom stan, | |
| Genom folk som vimlar runt I tusental. | |
| En dag till, hade hellre legat kvar, | |
| En dag till av s lite jag. | |
| Lever upp till andras och inte mina krav. | |
| En timme till ingenting igen, | |
| Jag har Garbochock I lurarna p v gen hem. | |
| S tr tt p tomheten, s tr tt p Hags tras perrong. | |
| F r ibland s vill jag bara spr nga all betong, | |
| Sl s nder hela stan till tonerna av Bl tt Guld. | |
| Fast ibland s vill jag l sa in mig I n t r, | |
| Men jag beh ver den d r pulsen, k nna hur det sl r. | |
| Som salt I mina s r. | |
| St nger hj rnan n r d rrarna st ngs, | |
| r ett ackord I en s ng som saknar refr ng. | |
| Och jag ser samma gator varje dag, | |
| Ansikten som jag k nner igen men jag, | |
| Har aldrig h rt ett ord, bara tomma blickar, inget prat. | |
| Och det e m rkt under gonen I spegeln. | |
| Stirrat ut genom rutan hela v gen, | |
| Som ett skepp med revade segel. | |
| F r ibland s vill jag bara spr nga all betong, | |
| Sl s nder hela stan till tonerna av Bl tt Guld. | |
| Fast ibland s vill jag l sa in mig I n t r, | |
| Men jag beh ver den d r pulsen, k nna hur det sl r. | |
| Som salt I mina s r. | |
| Men jag lever och l r, | |
| Det r samma f r dom flesta h r, | |
| D r ansiktena r f rgade av neon, | |
| Och varje v nligt leende e som ett h n. | |
| Man v xer upp och man faller in, | |
| Man blir allt man aldrig skulle bli. | |
| F r ibland s vill jag bara spr nga all betong, | |
| Sl s nder hela stan till tonerna av Bl tt Guld. | |
| Fast ibland s vill jag l sa in mig I n t r, | |
| Men jag beh ver den d r pulsen, k nna hur det sl r. | |
| Som salt I mina s r. |