| Song | Kom |
| Artist | Lars Winnerbäck |
| Album | Kom! |
| Download | Image LRC TXT |
| Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst | |
| men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror | |
| Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den känns det som | |
| Du gick för långt, du är alltid deras fnask. Jag säger Kom | |
| Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt | |
| Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt | |
| Din byst är full med rock'n'roll och håret lyser blont | |
| Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt | |
| Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken | |
| Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken | |
| Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt | |
| Det gör dig matt och arg och nertryckt | |
| i två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök | |
| Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök | |
| Jag säger KOM | |
| Kom, så ruttnar vi ihop | |
| på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör | |
| För har man nån gång grävt en grop | |
| åt alla veta-bättre-typer | |
| får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör | |
| Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu | |
| Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du | |
| vet hur det känns, det vet väl jag, jag har kännt dig, jag är van | |
| Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan | |
| Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd | |
| Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd | |
| Men låt dom älta, dividera om vikten i det där | |
| Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om | |
| Jag säger KOM | |
| Kom så ruttnar vi ihop… Tjo | |
| Ja, du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst | |
| och den är lika spottad på som begagnade bröst | |
| Nu faller löv, det blåser på, det börjar om | |
| Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i | |
| Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen | |
| Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen | |
| Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd | |
| om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld | |
| Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv | |
| Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv | |
| Några smulor till duvorna, min vän | |
| sen går vi hem |
| Du g r nedtryckt i tv alldeles f r grova skor, det b rjar visst bli h st | |
| men den r aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror | |
| Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den k nns det som | |
| Du gick f r l ngt, du r alltid deras fnask. Jag s ger Kom | |
| Allt r f rl tet, dom snackar bara strunt | |
| Dom har v l redan gl mt hur kul det kan va att tumla runt | |
| Din byst r full med rock' n' roll och h ret lyser blont | |
| Det vore or ttvist om n gon skulle d ma dig f r s nt | |
| Vi g r ut och str r sm smulor till f glarna p marken | |
| Vissa dagar r man ett med alla m nskorna i parken | |
| Du min ngel, h r i livet f r man sota f r all skit som man har tyckt | |
| Det g r dig matt och arg och nertryckt | |
| i tv alldeles f r grova skor, din mun ngar av r k | |
| Vi g r hem, du kan v l ruttna p en stol i mitt k k | |
| Jag s ger KOM | |
| Kom, s ruttnar vi ihop | |
| p alla vetab ttretyper som ska s ga hur man g r | |
| F r har man n n g ng gr vt en grop | |
| t alla vetab ttretyper | |
| f r man j vlar ligga i och sk mmas tills man d r | |
| Det finns ett ord f r vad jag lider av, men jag har gl mt det nu | |
| Det d r att komma p f r sent vad man borde sagt, och Du | |
| vet hur det k nns, det vet v l jag, jag har k nnt dig, jag r van | |
| Jag borde sagt ig r, vad jag kom p h rom dan | |
| Men nu r allt f r sent, nu r det gjort, nu r du d md | |
| Du blir ett fnask och du r alltid deras fnask, och han r gl md | |
| Men l t dom lta, dividera om vikten i det d r | |
| H r f r man aldrig g ra fel, h r f r man aldrig g ra om | |
| Jag s ger KOM | |
| Kom s ruttnar vi ihop Tjo | |
| Ja, du g r nedtryckt i tv alldeles f r grova skor, det b rjar visst bli h st | |
| och den r lika spottad p som begagnade br st | |
| Nu faller l v, det bl ser p, det b rjar om | |
| Jag s ger Kom, h r r v rlden, h r r livet vi ska leva i | |
| Vi, och alla duvorna p marken, alla f glarna i skogen | |
| Alla m nskorna i parken, alla herrarna p krogen | |
| H r finns ingen som kan d ma, h r finns ingen mera l rd | |
| om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din v rld | |
| Det kommer alltid tillbaks, med vetab ttredirektiv | |
| Till en v rld, till ett land, till en stad, till ett liv | |
| N gra smulor till duvorna, min v n | |
| sen g r vi hem |
| Du g r nedtryckt i tv alldeles f r grova skor, det b rjar visst bli h st | |
| men den r aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror | |
| Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den k nns det som | |
| Du gick f r l ngt, du r alltid deras fnask. Jag s ger Kom | |
| Allt r f rl tet, dom snackar bara strunt | |
| Dom har v l redan gl mt hur kul det kan va att tumla runt | |
| Din byst r full med rock' n' roll och h ret lyser blont | |
| Det vore or ttvist om n gon skulle d ma dig f r s nt | |
| Vi g r ut och str r sm smulor till f glarna p marken | |
| Vissa dagar r man ett med alla m nskorna i parken | |
| Du min ngel, h r i livet f r man sota f r all skit som man har tyckt | |
| Det g r dig matt och arg och nertryckt | |
| i tv alldeles f r grova skor, din mun ngar av r k | |
| Vi g r hem, du kan v l ruttna p en stol i mitt k k | |
| Jag s ger KOM | |
| Kom, s ruttnar vi ihop | |
| p alla vetab ttretyper som ska s ga hur man g r | |
| F r har man n n g ng gr vt en grop | |
| t alla vetab ttretyper | |
| f r man j vlar ligga i och sk mmas tills man d r | |
| Det finns ett ord f r vad jag lider av, men jag har gl mt det nu | |
| Det d r att komma p f r sent vad man borde sagt, och Du | |
| vet hur det k nns, det vet v l jag, jag har k nnt dig, jag r van | |
| Jag borde sagt ig r, vad jag kom p h rom dan | |
| Men nu r allt f r sent, nu r det gjort, nu r du d md | |
| Du blir ett fnask och du r alltid deras fnask, och han r gl md | |
| Men l t dom lta, dividera om vikten i det d r | |
| H r f r man aldrig g ra fel, h r f r man aldrig g ra om | |
| Jag s ger KOM | |
| Kom s ruttnar vi ihop Tjo | |
| Ja, du g r nedtryckt i tv alldeles f r grova skor, det b rjar visst bli h st | |
| och den r lika spottad p som begagnade br st | |
| Nu faller l v, det bl ser p, det b rjar om | |
| Jag s ger Kom, h r r v rlden, h r r livet vi ska leva i | |
| Vi, och alla duvorna p marken, alla f glarna i skogen | |
| Alla m nskorna i parken, alla herrarna p krogen | |
| H r finns ingen som kan d ma, h r finns ingen mera l rd | |
| om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din v rld | |
| Det kommer alltid tillbaks, med vetab ttredirektiv | |
| Till en v rld, till ett land, till en stad, till ett liv | |
| N gra smulor till duvorna, min v n | |
| sen g r vi hem |