| Song | Vänner |
| Artist | Lars Winnerbäck |
| Album | Rusningstrafik |
| Download | Image LRC TXT |
| Nu sitter han och sjunger igen; | |
| skämt ur sin skrattande dvala. | |
| Och du ber honom tystna igen, | |
| och låta händerna tala. | |
| Och han ler och förvandlas som pojkarna gör, | |
| när inget finns att teatra inför. | |
| Och han tror han är förälskad igen. | |
| Det är så mycket i skallen. | |
| Men när Du säger: God natt kära vän, | |
| står Du påklädd i hallen. | |
| Och Du går och han krymper, som pojkar blir små | |
| när dom är nakna med kläderna på. | |
| För Du | |
| såg mer än min fåfängs gitarr. | |
| Du slet av en dräkt av en narr. | |
| Och låt mina bjällror få falla. | |
| Som nu | |
| när teater känns något befängt; | |
| i gryning när krogen har stängt | |
| faller bjällror från alla. | |
| Men mörkret faller bittert igen. | |
| Så han skrattar med ljuset. | |
| Du gråter i tystnad igen, | |
| med alla häxor i huset. | |
| Och han ringer och säger; Det mörker Du ser | |
| gör att stjärnorna märks lite mer. | |
| Så, han sjunger sina sånger igen. | |
| Och Du ler åt hans iver. | |
| Och när Du säger; Det ljusnar min vän, | |
| ja då sitter han redan och skriver: | |
| Ljuset blir större när natten tar form, | |
| och värmen blir mer värd i storm. | |
| Och Du | |
| tog del av min fåfängs gitarr. | |
| Du skratta' med enfaldens narr; | |
| två clowner som vråla' i natten. | |
| Som nu | |
| när teater känns mer relevant; | |
| när det enda är mörkt som är sant | |
| förstår jag dom flyende skratten. |
| Nu sitter han och sjunger igen | |
| sk mt ur sin skrattande dvala. | |
| Och du ber honom tystna igen, | |
| och l ta h nderna tala. | |
| Och han ler och f rvandlas som pojkarna g r, | |
| n r inget finns att teatra inf r. | |
| Och han tror han r f r lskad igen. | |
| Det r s mycket i skallen. | |
| Men n r Du s ger: God natt k ra v n, | |
| st r Du p kl dd i hallen. | |
| Och Du g r och han krymper, som pojkar blir sm | |
| n r dom r nakna med kl derna p. | |
| F r Du | |
| s g mer n min f f ngs gitarr. | |
| Du slet av en dr kt av en narr. | |
| Och l t mina bj llror f falla. | |
| Som nu | |
| n r teater k nns n got bef ngt | |
| i gryning n r krogen har st ngt | |
| faller bj llror fr n alla. | |
| Men m rkret faller bittert igen. | |
| S han skrattar med ljuset. | |
| Du gr ter i tystnad igen, | |
| med alla h xor i huset. | |
| Och han ringer och s ger Det m rker Du ser | |
| g r att stj rnorna m rks lite mer. | |
| S, han sjunger sina s nger igen. | |
| Och Du ler t hans iver. | |
| Och n r Du s ger Det ljusnar min v n, | |
| ja d sitter han redan och skriver: | |
| Ljuset blir st rre n r natten tar form, | |
| och v rmen blir mer v rd i storm. | |
| Och Du | |
| tog del av min f f ngs gitarr. | |
| Du skratta' med enfaldens narr | |
| tv clowner som vr la' i natten. | |
| Som nu | |
| n r teater k nns mer relevant | |
| n r det enda r m rkt som r sant | |
| f rst r jag dom flyende skratten. |
| Nu sitter han och sjunger igen | |
| sk mt ur sin skrattande dvala. | |
| Och du ber honom tystna igen, | |
| och l ta h nderna tala. | |
| Och han ler och f rvandlas som pojkarna g r, | |
| n r inget finns att teatra inf r. | |
| Och han tror han r f r lskad igen. | |
| Det r s mycket i skallen. | |
| Men n r Du s ger: God natt k ra v n, | |
| st r Du p kl dd i hallen. | |
| Och Du g r och han krymper, som pojkar blir sm | |
| n r dom r nakna med kl derna p. | |
| F r Du | |
| s g mer n min f f ngs gitarr. | |
| Du slet av en dr kt av en narr. | |
| Och l t mina bj llror f falla. | |
| Som nu | |
| n r teater k nns n got bef ngt | |
| i gryning n r krogen har st ngt | |
| faller bj llror fr n alla. | |
| Men m rkret faller bittert igen. | |
| S han skrattar med ljuset. | |
| Du gr ter i tystnad igen, | |
| med alla h xor i huset. | |
| Och han ringer och s ger Det m rker Du ser | |
| g r att stj rnorna m rks lite mer. | |
| S, han sjunger sina s nger igen. | |
| Och Du ler t hans iver. | |
| Och n r Du s ger Det ljusnar min v n, | |
| ja d sitter han redan och skriver: | |
| Ljuset blir st rre n r natten tar form, | |
| och v rmen blir mer v rd i storm. | |
| Och Du | |
| tog del av min f f ngs gitarr. | |
| Du skratta' med enfaldens narr | |
| tv clowner som vr la' i natten. | |
| Som nu | |
| n r teater k nns mer relevant | |
| n r det enda r m rkt som r sant | |
| f rst r jag dom flyende skratten. |