| Song | Höst på min planet |
| Artist | Lars Winnerbäck |
| Album | Rusningstrafik |
| Download | Image LRC TXT |
| Jag kanske borde åka utomlands. | |
| Du säger att jag borde se mig kring. | |
| Men jag har inte tid med någon annanstans. | |
| Har inte lust med massa "någonting". | |
| Jag vill se frost ur varje sommardagg. | |
| Jag vill se skymning mitt i rusningen. | |
| Jag vill se vimlet byta ytterplagg. | |
| Jag vill se löven byta färg igen. | |
| Du säger att jag har en liten värld, | |
| men den är större än begär. | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i höst på min planet. | |
| Jag sjunger för mig själv, | |
| fastän jag vet | |
| att sånt kan kallas ensamhet. | |
| Nu sköljer luften över sommardamm. | |
| Nu landar folk och allting återgår. | |
| Nu går passionen och blir allvarsam, | |
| om någon sådan ännu återstår. | |
| Jag blev utan, men jag klarar mig. | |
| Det finns en park vid Söder Mälarstrand. | |
| Dit kan man gå en stund och vila sig. | |
| Man kan få nog av all panik ibland. | |
| Det är nojor och normer, neuros och rosa neon, | |
| och tomma tal i telefon. | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i höst på min planet. | |
| Jag sjunger för mig själv, | |
| fastän jag vet | |
| att sånt kan kallas ensamhet. | |
| Persiennerna dras ner, | |
| det mörknar och jag ber: | |
| Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer. | |
| En nattlig promenad | |
| i en höstmörk stad; | |
| jag kan inte önska mig nåt mer. | |
| Så jag åker inte utomlands | |
| förrän vintern fäller slutridå. | |
| Här är ett skådespel i höstlövsdans | |
| som jag vill se varenda meter på. | |
| Du säger att jag har en liten värld. | |
| Men den är snygg och full av flärd! | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i höst på min planet. | |
| Jag sjunger för mig själv, | |
| fastän jag vet | |
| att sånt kan kallas ensamhet. | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i höst på min planet. | |
| Jag dansar för mig själv, | |
| fastän jag vet | |
| att sånt kan kallas ensamhet. |
| Jag kanske borde ka utomlands. | |
| Du s ger att jag borde se mig kring. | |
| Men jag har inte tid med n gon annanstans. | |
| Har inte lust med massa " n gonting". | |
| Jag vill se frost ur varje sommardagg. | |
| Jag vill se skymning mitt i rusningen. | |
| Jag vill se vimlet byta ytterplagg. | |
| Jag vill se l ven byta f rg igen. | |
| Du s ger att jag har en liten v rld, | |
| men den r st rre n beg r. | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i h st p min planet. | |
| Jag sjunger f r mig sj lv, | |
| fast n jag vet | |
| att s nt kan kallas ensamhet. | |
| Nu sk ljer luften ver sommardamm. | |
| Nu landar folk och allting terg r. | |
| Nu g r passionen och blir allvarsam, | |
| om n gon s dan nnu terst r. | |
| Jag blev utan, men jag klarar mig. | |
| Det finns en park vid S der M larstrand. | |
| Dit kan man g en stund och vila sig. | |
| Man kan f nog av all panik ibland. | |
| Det r nojor och normer, neuros och rosa neon, | |
| och tomma tal i telefon. | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i h st p min planet. | |
| Jag sjunger f r mig sj lv, | |
| fast n jag vet | |
| att s nt kan kallas ensamhet. | |
| Persiennerna dras ner, | |
| det m rknar och jag ber: | |
| L t mig bli din melankoliska vemodskavaljer. | |
| En nattlig promenad | |
| i en h stm rk stad | |
| jag kan inte nska mig n t mer. | |
| S jag ker inte utomlands | |
| f rr n vintern f ller slutrid. | |
| H r r ett sk despel i h stl vsdans | |
| som jag vill se varenda meter p. | |
| Du s ger att jag har en liten v rld. | |
| Men den r snygg och full av fl rd! | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i h st p min planet. | |
| Jag sjunger f r mig sj lv, | |
| fast n jag vet | |
| att s nt kan kallas ensamhet. | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i h st p min planet. | |
| Jag dansar f r mig sj lv, | |
| fast n jag vet | |
| att s nt kan kallas ensamhet. |
| Jag kanske borde ka utomlands. | |
| Du s ger att jag borde se mig kring. | |
| Men jag har inte tid med n gon annanstans. | |
| Har inte lust med massa " n gonting". | |
| Jag vill se frost ur varje sommardagg. | |
| Jag vill se skymning mitt i rusningen. | |
| Jag vill se vimlet byta ytterplagg. | |
| Jag vill se l ven byta f rg igen. | |
| Du s ger att jag har en liten v rld, | |
| men den r st rre n beg r. | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i h st p min planet. | |
| Jag sjunger f r mig sj lv, | |
| fast n jag vet | |
| att s nt kan kallas ensamhet. | |
| Nu sk ljer luften ver sommardamm. | |
| Nu landar folk och allting terg r. | |
| Nu g r passionen och blir allvarsam, | |
| om n gon s dan nnu terst r. | |
| Jag blev utan, men jag klarar mig. | |
| Det finns en park vid S der M larstrand. | |
| Dit kan man g en stund och vila sig. | |
| Man kan f nog av all panik ibland. | |
| Det r nojor och normer, neuros och rosa neon, | |
| och tomma tal i telefon. | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i h st p min planet. | |
| Jag sjunger f r mig sj lv, | |
| fast n jag vet | |
| att s nt kan kallas ensamhet. | |
| Persiennerna dras ner, | |
| det m rknar och jag ber: | |
| L t mig bli din melankoliska vemodskavaljer. | |
| En nattlig promenad | |
| i en h stm rk stad | |
| jag kan inte nska mig n t mer. | |
| S jag ker inte utomlands | |
| f rr n vintern f ller slutrid. | |
| H r r ett sk despel i h stl vsdans | |
| som jag vill se varenda meter p. | |
| Du s ger att jag har en liten v rld. | |
| Men den r snygg och full av fl rd! | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i h st p min planet. | |
| Jag sjunger f r mig sj lv, | |
| fast n jag vet | |
| att s nt kan kallas ensamhet. | |
| Jag vilar under himmelen | |
| i h st p min planet. | |
| Jag dansar f r mig sj lv, | |
| fast n jag vet | |
| att s nt kan kallas ensamhet. |