| Song | Imperiet |
| Artist | Promoe |
| Album | Kråksången |
| Download | Image LRC TXT |
| Vers 1 | |
| det verkar som storhetsvansinnet | |
| till slut stötte på sin överman o sin överkvinna | |
| hetaste paret i mannaminne | |
| utan nån aning om hur fan vi skulle kunna hinna | |
| med karriären rädda världen vi såg tiden rinna | |
| iväg men hur kunde kärleken försvinna | |
| efter alla hinder som vi kommit över innan | |
| snubbla vi på det vi inte kunde övervinna | |
| vi kunde vinna mot hela världen | |
| men inte mot oss själva | |
| stod oberörda mitt i oroshärden | |
| och kände grundvalarna skälva | |
| peka finger åt de andra o skratta | |
| våra känslor kan ni aldrig fatta | |
| de är alldeles för starka | |
| sånt högmod måste gudarna straffa... | |
| Refräng | |
| precis som imperier | |
| måste gå under | |
| faller du och jag | |
| faller vi sönder | |
| i våra minsta beståndsdelar | |
| du o jag, du o jag | |
| Vers 2 | |
| fy fan du o jag är usa | |
| babylon o romarriket av idag | |
| tronande på minnen från fornstora dar | |
| gapa efter mycket men inget är kvar | |
| eller det där om nåt är väl högmod | |
| en sån högtravande jämförelse känns lite för stor | |
| samtidigt fast det känns vårt att tro men en gång tiden | |
| skulle samma jämförelse känts som för liten | |
| när vi var universums absoluta center | |
| vår kärlek var konstant den var ju para siempre | |
| fast nu när jag står med det pissiga facit i hand | |
| o fortfarande inte fattar varför visst är det tragiskt men sant | |
| o man kan kalla det misär hur vi faller isär | |
| som molekyler i cern | |
| men när jag undrar hur vi hamnade här | |
| är det kanske grundlagens enda förbannade väg för... | |
| Refräng | |
| precis som imperier | |
| måste gå under | |
| faller du och jag | |
| faller vi sönder | |
| i våra minsta beståndsdelar | |
| du o jag, du o jag | |
| vi kunde vinna mot hela världen | |
| men inte mot oss själva | |
| stod oberörda mitt i oroshärden | |
| och kände grundvalarna skälva | |
| peka finger åt de andra o skratta | |
| våra känslor kan ni aldrig fatta | |
| de är alldeles för starka | |
| sånt högmod måste gudarna straffa... | |
| Refräng | |
| precis som imperier | |
| måste gå under | |
| faller du och jag | |
| faller vi sönder | |
| i våra minsta beståndsdelar | |
| du o jag, du o jag |
| Vers 1 | |
| det verkar som storhetsvansinnet | |
| till slut st tte p sin verman o sin verkvinna | |
| hetaste paret i mannaminne | |
| utan n n aning om hur fan vi skulle kunna hinna | |
| med karri ren r dda v rlden vi s g tiden rinna | |
| iv g men hur kunde k rleken f rsvinna | |
| efter alla hinder som vi kommit ver innan | |
| snubbla vi p det vi inte kunde vervinna | |
| vi kunde vinna mot hela v rlden | |
| men inte mot oss sj lva | |
| stod ober rda mitt i orosh rden | |
| och k nde grundvalarna sk lva | |
| peka finger t de andra o skratta | |
| v ra k nslor kan ni aldrig fatta | |
| de r alldeles f r starka | |
| s nt h gmod m ste gudarna straffa... | |
| Refr ng | |
| precis som imperier | |
| m ste g under | |
| faller du och jag | |
| faller vi s nder | |
| i v ra minsta best ndsdelar | |
| du o jag, du o jag | |
| Vers 2 | |
| fy fan du o jag r usa | |
| babylon o romarriket av idag | |
| tronande p minnen fr n fornstora dar | |
| gapa efter mycket men inget r kvar | |
| eller det d r om n t r v l h gmod | |
| en s n h gtravande j mf relse k nns lite f r stor | |
| samtidigt fast det k nns v rt att tro men en g ng tiden | |
| skulle samma j mf relse k nts som f r liten | |
| n r vi var universums absoluta center | |
| v r k rlek var konstant den var ju para siempre | |
| fast nu n r jag st r med det pissiga facit i hand | |
| o fortfarande inte fattar varf r visst r det tragiskt men sant | |
| o man kan kalla det mis r hur vi faller is r | |
| som molekyler i cern | |
| men n r jag undrar hur vi hamnade h r | |
| r det kanske grundlagens enda f rbannade v g f r... | |
| Refr ng | |
| precis som imperier | |
| m ste g under | |
| faller du och jag | |
| faller vi s nder | |
| i v ra minsta best ndsdelar | |
| du o jag, du o jag | |
| vi kunde vinna mot hela v rlden | |
| men inte mot oss sj lva | |
| stod ober rda mitt i orosh rden | |
| och k nde grundvalarna sk lva | |
| peka finger t de andra o skratta | |
| v ra k nslor kan ni aldrig fatta | |
| de r alldeles f r starka | |
| s nt h gmod m ste gudarna straffa... | |
| Refr ng | |
| precis som imperier | |
| m ste g under | |
| faller du och jag | |
| faller vi s nder | |
| i v ra minsta best ndsdelar | |
| du o jag, du o jag |
| Vers 1 | |
| det verkar som storhetsvansinnet | |
| till slut st tte p sin verman o sin verkvinna | |
| hetaste paret i mannaminne | |
| utan n n aning om hur fan vi skulle kunna hinna | |
| med karri ren r dda v rlden vi s g tiden rinna | |
| iv g men hur kunde k rleken f rsvinna | |
| efter alla hinder som vi kommit ver innan | |
| snubbla vi p det vi inte kunde vervinna | |
| vi kunde vinna mot hela v rlden | |
| men inte mot oss sj lva | |
| stod ober rda mitt i orosh rden | |
| och k nde grundvalarna sk lva | |
| peka finger t de andra o skratta | |
| v ra k nslor kan ni aldrig fatta | |
| de r alldeles f r starka | |
| s nt h gmod m ste gudarna straffa... | |
| Refr ng | |
| precis som imperier | |
| m ste g under | |
| faller du och jag | |
| faller vi s nder | |
| i v ra minsta best ndsdelar | |
| du o jag, du o jag | |
| Vers 2 | |
| fy fan du o jag r usa | |
| babylon o romarriket av idag | |
| tronande p minnen fr n fornstora dar | |
| gapa efter mycket men inget r kvar | |
| eller det d r om n t r v l h gmod | |
| en s n h gtravande j mf relse k nns lite f r stor | |
| samtidigt fast det k nns v rt att tro men en g ng tiden | |
| skulle samma j mf relse k nts som f r liten | |
| n r vi var universums absoluta center | |
| v r k rlek var konstant den var ju para siempre | |
| fast nu n r jag st r med det pissiga facit i hand | |
| o fortfarande inte fattar varf r visst r det tragiskt men sant | |
| o man kan kalla det mis r hur vi faller is r | |
| som molekyler i cern | |
| men n r jag undrar hur vi hamnade h r | |
| r det kanske grundlagens enda f rbannade v g f r... | |
| Refr ng | |
| precis som imperier | |
| m ste g under | |
| faller du och jag | |
| faller vi s nder | |
| i v ra minsta best ndsdelar | |
| du o jag, du o jag | |
| vi kunde vinna mot hela v rlden | |
| men inte mot oss sj lva | |
| stod ober rda mitt i orosh rden | |
| och k nde grundvalarna sk lva | |
| peka finger t de andra o skratta | |
| v ra k nslor kan ni aldrig fatta | |
| de r alldeles f r starka | |
| s nt h gmod m ste gudarna straffa... | |
| Refr ng | |
| precis som imperier | |
| m ste g under | |
| faller du och jag | |
| faller vi s nder | |
| i v ra minsta best ndsdelar | |
| du o jag, du o jag |