| Där stod han så resligt den bergakung från norr | |
| med ett trånande sinn | |
| En ungmö från bygden han snärjde till sin borg | |
| med sin trolldom | |
| Och jungfrun hon rider med vinden i sitt hår | |
| så fager och skön som en älva | |
| Stjärnor de tindra på vägen hon skall fram | |
| i lönndom hon möter sin kära | |
| Hon faller i dvala med ögonen av sten | |
| i hans kyliga famn | |
| Hans galdrar är starka, i tusende år | |
| är hon fjättrad | |
| Om afton hon klär sig med gyllene behag | |
| ty hon fägnar sin kung | |
| I mörkaste kammarn hon ämnar att stå brud | |
| med sin bergakung |
| D r stod han s resligt den bergakung fr n norr | |
| med ett tr nande sinn | |
| En ungm fr n bygden han sn rjde till sin borg | |
| med sin trolldom | |
| Och jungfrun hon rider med vinden i sitt h r | |
| s fager och sk n som en lva | |
| Stj rnor de tindra p v gen hon skall fram | |
| i l nndom hon m ter sin k ra | |
| Hon faller i dvala med gonen av sten | |
| i hans kyliga famn | |
| Hans galdrar r starka, i tusende r | |
| r hon fj ttrad | |
| Om afton hon kl r sig med gyllene behag | |
| ty hon f gnar sin kung | |
| I m rkaste kammarn hon mnar att st brud | |
| med sin bergakung |
| D r stod han s resligt den bergakung fr n norr | |
| med ett tr nande sinn | |
| En ungm fr n bygden han sn rjde till sin borg | |
| med sin trolldom | |
| Och jungfrun hon rider med vinden i sitt h r | |
| s fager och sk n som en lva | |
| Stj rnor de tindra p v gen hon skall fram | |
| i l nndom hon m ter sin k ra | |
| Hon faller i dvala med gonen av sten | |
| i hans kyliga famn | |
| Hans galdrar r starka, i tusende r | |
| r hon fj ttrad | |
| Om afton hon kl r sig med gyllene behag | |
| ty hon f gnar sin kung | |
| I m rkaste kammarn hon mnar att st brud | |
| med sin bergakung |