| Herr Silfver han var en riddareman, | |
| Han fäste en mö uti främmande land. | |
| De levde tillsammans uti årena sju | |
| Och barnen hon födde en och så tu. | |
| Sen döden kom uti deras gård, | |
| Fru Silfver hon blev lagd uppå den svartaste bår | |
| Men faderen snart äktar en ny mor till sin gård. | |
| Den ena hon sparkade den andra hon slog, | |
| Den tredje hon tog uti håret och drog. | |
| Barnen de flydde så kammaren dit moderen låg. | |
| Den ena grät tårar den andra grät blod, | |
| Den tredje grät mor ur svartaste jord. | |
| På griften min hörs klagan, på griften hörs gråt. | |
| Fru Silfver från himmelen nedstiga | |
| Och så åter till sin gård hon gå | |
| Och ute så för henne styvmoderen stå. | |
| Efter mig jag lämnat både åker och äng | |
| Men barnen de tvingas svultna I säng. | |
| Efter mig jag lämnat bolster så blå | |
| Men barnen de ligga på stickor och strå. | |
| -Vill du nu ej bliva | |
| Barnens mor så blid | |
| Skall jag låta dig I helvetet lida och bli. | |
| -Jag ryser och jag bävar. | |
| Aldrig era barn skall lida någon nöd, | |
| Jag här nu lova och hålla det till min död. | |
| -Må då ormar fräta både hjärta och barm | |
| Om jag sedan gör de små någon harm. | |
| För aldrig skall jag vara strid mot din släkt | |
| Så visa dig aldrig mer I sådan dräkt. | |
| Och fru Silfver hon lämnar | |
| Både trygghet och hopp | |
| Och far sedan åter till himmelen opp. | |
| Sen styvmoderen tager sina barn I sin famn | |
| Och nämner dem alla vid hjärteliga namn. |
| Herr Silfver han var en riddareman, | |
| Han f ste en m uti fr mmande land. | |
| De levde tillsammans uti rena sju | |
| Och barnen hon f dde en och s tu. | |
| Sen d den kom uti deras g rd, | |
| Fru Silfver hon blev lagd upp den svartaste b r | |
| Men faderen snart ktar en ny mor till sin g rd. | |
| Den ena hon sparkade den andra hon slog, | |
| Den tredje hon tog uti h ret och drog. | |
| Barnen de flydde s kammaren dit moderen l g. | |
| Den ena gr t t rar den andra gr t blod, | |
| Den tredje gr t mor ur svartaste jord. | |
| P griften min h rs klagan, p griften h rs gr t. | |
| Fru Silfver fr n himmelen nedstiga | |
| Och s ter till sin g rd hon g | |
| Och ute s f r henne styvmoderen st. | |
| Efter mig jag l mnat b de ker och ng | |
| Men barnen de tvingas svultna I s ng. | |
| Efter mig jag l mnat bolster s bl | |
| Men barnen de ligga p stickor och str. | |
| Vill du nu ej bliva | |
| Barnens mor s blid | |
| Skall jag l ta dig I helvetet lida och bli. | |
| Jag ryser och jag b var. | |
| Aldrig era barn skall lida n gon n d, | |
| Jag h r nu lova och h lla det till min d d. | |
| M d ormar fr ta b de hj rta och barm | |
| Om jag sedan g r de sm n gon harm. | |
| F r aldrig skall jag vara strid mot din sl kt | |
| S visa dig aldrig mer I s dan dr kt. | |
| Och fru Silfver hon l mnar | |
| B de trygghet och hopp | |
| Och far sedan ter till himmelen opp. | |
| Sen styvmoderen tager sina barn I sin famn | |
| Och n mner dem alla vid hj rteliga namn. |
| Herr Silfver han var en riddareman, | |
| Han f ste en m uti fr mmande land. | |
| De levde tillsammans uti rena sju | |
| Och barnen hon f dde en och s tu. | |
| Sen d den kom uti deras g rd, | |
| Fru Silfver hon blev lagd upp den svartaste b r | |
| Men faderen snart ktar en ny mor till sin g rd. | |
| Den ena hon sparkade den andra hon slog, | |
| Den tredje hon tog uti h ret och drog. | |
| Barnen de flydde s kammaren dit moderen l g. | |
| Den ena gr t t rar den andra gr t blod, | |
| Den tredje gr t mor ur svartaste jord. | |
| P griften min h rs klagan, p griften h rs gr t. | |
| Fru Silfver fr n himmelen nedstiga | |
| Och s ter till sin g rd hon g | |
| Och ute s f r henne styvmoderen st. | |
| Efter mig jag l mnat b de ker och ng | |
| Men barnen de tvingas svultna I s ng. | |
| Efter mig jag l mnat bolster s bl | |
| Men barnen de ligga p stickor och str. | |
| Vill du nu ej bliva | |
| Barnens mor s blid | |
| Skall jag l ta dig I helvetet lida och bli. | |
| Jag ryser och jag b var. | |
| Aldrig era barn skall lida n gon n d, | |
| Jag h r nu lova och h lla det till min d d. | |
| M d ormar fr ta b de hj rta och barm | |
| Om jag sedan g r de sm n gon harm. | |
| F r aldrig skall jag vara strid mot din sl kt | |
| S visa dig aldrig mer I s dan dr kt. | |
| Och fru Silfver hon l mnar | |
| B de trygghet och hopp | |
| Och far sedan ter till himmelen opp. | |
| Sen styvmoderen tager sina barn I sin famn | |
| Och n mner dem alla vid hj rteliga namn. |