| Kämparna satt på höga fjäll | |
| Hälsade varann så godan en kväll | |
| Nog har det blivit dags att ta sig en viv? | |
| Kämpen han slogs med den äran. | |
| Väl vet jag så väner en viv | |
| Men friar du dit det kostar ditt liv | |
| Stallbroder käre vill du följa mig dit? | |
| Kämpen han slogs med den äran. | |
| När dom kom fram till hennes gård | |
| Funno dom en gärdsgård av järn och stål | |
| På varje stör ett blodigt manshuvud satt | |
| Kämpen han slogs med den äran. | |
| Grimborg han drog låsen ifrån | |
| Gjorde sina fingrar mjuka och små | |
| Kom, väna jungfru, och drar av mina skor | |
| Kämpen han slogs med den äran. | |
| Så tog han jungfrun och försvann därifrån | |
| Hem till modern bar stegen | |
| Tänk visste han hon kungens dotter var? | |
| Förrn var det dager och förrn var det ljus | |
| Så var hovmännen framför hans hus. | |
| Grimborg han rider till konungens gård | |
| Var är dom hovmän jag sände igår? | |
| Tjänarna dina ligger slagna som får | |
| Kämpen han slogs med den äran. | |
| Grimborg han svänger gångaren grå | |
| Kungens alla hovmän under sig slå | |
| Sedan han stryker sitt blodiga svärd | |
| Kämpen han slogs med den äran. | |
| Vi ber dig Grimborg käre, stilla ditt svärd | |
| Dottern vår är din önskan | |
| Och henne skall du få, det är du värd | |
| Grimborg drog hädan med dottern så blid | |
| Och de levde sen stilla i frid. |
| K mparna satt p h ga fj ll | |
| H lsade varann s godan en kv ll | |
| Nog har det blivit dags att ta sig en viv? | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| V l vet jag s v ner en viv | |
| Men friar du dit det kostar ditt liv | |
| Stallbroder k re vill du f lja mig dit? | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| N r dom kom fram till hennes g rd | |
| Funno dom en g rdsg rd av j rn och st l | |
| P varje st r ett blodigt manshuvud satt | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| Grimborg han drog l sen ifr n | |
| Gjorde sina fingrar mjuka och sm | |
| Kom, v na jungfru, och drar av mina skor | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| S tog han jungfrun och f rsvann d rifr n | |
| Hem till modern bar stegen | |
| T nk visste han hon kungens dotter var? | |
| F rrn var det dager och f rrn var det ljus | |
| S var hovm nnen framf r hans hus. | |
| Grimborg han rider till konungens g rd | |
| Var r dom hovm n jag s nde ig r? | |
| Tj narna dina ligger slagna som f r | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| Grimborg han sv nger g ngaren gr | |
| Kungens alla hovm n under sig sl | |
| Sedan han stryker sitt blodiga sv rd | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| Vi ber dig Grimborg k re, stilla ditt sv rd | |
| Dottern v r r din nskan | |
| Och henne skall du f, det r du v rd | |
| Grimborg drog h dan med dottern s blid | |
| Och de levde sen stilla i frid. |
| K mparna satt p h ga fj ll | |
| H lsade varann s godan en kv ll | |
| Nog har det blivit dags att ta sig en viv? | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| V l vet jag s v ner en viv | |
| Men friar du dit det kostar ditt liv | |
| Stallbroder k re vill du f lja mig dit? | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| N r dom kom fram till hennes g rd | |
| Funno dom en g rdsg rd av j rn och st l | |
| P varje st r ett blodigt manshuvud satt | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| Grimborg han drog l sen ifr n | |
| Gjorde sina fingrar mjuka och sm | |
| Kom, v na jungfru, och drar av mina skor | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| S tog han jungfrun och f rsvann d rifr n | |
| Hem till modern bar stegen | |
| T nk visste han hon kungens dotter var? | |
| F rrn var det dager och f rrn var det ljus | |
| S var hovm nnen framf r hans hus. | |
| Grimborg han rider till konungens g rd | |
| Var r dom hovm n jag s nde ig r? | |
| Tj narna dina ligger slagna som f r | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| Grimborg han sv nger g ngaren gr | |
| Kungens alla hovm n under sig sl | |
| Sedan han stryker sitt blodiga sv rd | |
| K mpen han slogs med den ran. | |
| Vi ber dig Grimborg k re, stilla ditt sv rd | |
| Dottern v r r din nskan | |
| Och henne skall du f, det r du v rd | |
| Grimborg drog h dan med dottern s blid | |
| Och de levde sen stilla i frid. |