| O tysta ensamhet, | |
| Var skall jag nöjen finna? | |
| Bland sorg som ingen vet, | |
| Skall mina dar försvinna. | |
| En börda tung som sten | |
| Mig möter vart jag går. | |
| Bland tusen finns knappt en, | |
| Som kärlek rätt förstår. | |
| Det är den tyngsta sorg | |
| Som jorden månde bära | |
| Att man skall mista bort | |
| Sin allra hjärtans kära. | |
| Det är den tyngsta sorg | |
| Som solen övergår | |
| Att man skall älska den | |
| Man aldrig nånsin får. | |
| Ett rent och ädelt sinn, | |
| En dygd som ensamt blänker, | |
| En mun som talar ett | |
| Med allt vad hjärtat tänker. | |
| Jag tror en sådan vän | |
| Är mer än mycket rar. | |
| Var skall jag finna den | |
| Som dessa dygder har? | |
| Emellan dig och mig | |
| Där tändes upp en låga | |
| Där tändes upp en eld | |
| Som är en daglig plåga. | |
| Hur skall jag dämpa den | |
| Vet jag alls ingen rå', | |
| Jag sörjer till min död | |
| Om jag dig ej kan få |
| O tysta ensamhet, | |
| Var skall jag n jen finna? | |
| Bland sorg som ingen vet, | |
| Skall mina dar f rsvinna. | |
| En b rda tung som sten | |
| Mig m ter vart jag g r. | |
| Bland tusen finns knappt en, | |
| Som k rlek r tt f rst r. | |
| Det r den tyngsta sorg | |
| Som jorden m nde b ra | |
| Att man skall mista bort | |
| Sin allra hj rtans k ra. | |
| Det r den tyngsta sorg | |
| Som solen verg r | |
| Att man skall lska den | |
| Man aldrig n nsin f r. | |
| Ett rent och delt sinn, | |
| En dygd som ensamt bl nker, | |
| En mun som talar ett | |
| Med allt vad hj rtat t nker. | |
| Jag tror en s dan v n | |
| r mer n mycket rar. | |
| Var skall jag finna den | |
| Som dessa dygder har? | |
| Emellan dig och mig | |
| D r t ndes upp en l ga | |
| D r t ndes upp en eld | |
| Som r en daglig pl ga. | |
| Hur skall jag d mpa den | |
| Vet jag alls ingen r', | |
| Jag s rjer till min d d | |
| Om jag dig ej kan f |
| O tysta ensamhet, | |
| Var skall jag n jen finna? | |
| Bland sorg som ingen vet, | |
| Skall mina dar f rsvinna. | |
| En b rda tung som sten | |
| Mig m ter vart jag g r. | |
| Bland tusen finns knappt en, | |
| Som k rlek r tt f rst r. | |
| Det r den tyngsta sorg | |
| Som jorden m nde b ra | |
| Att man skall mista bort | |
| Sin allra hj rtans k ra. | |
| Det r den tyngsta sorg | |
| Som solen verg r | |
| Att man skall lska den | |
| Man aldrig n nsin f r. | |
| Ett rent och delt sinn, | |
| En dygd som ensamt bl nker, | |
| En mun som talar ett | |
| Med allt vad hj rtat t nker. | |
| Jag tror en s dan v n | |
| r mer n mycket rar. | |
| Var skall jag finna den | |
| Som dessa dygder har? | |
| Emellan dig och mig | |
| D r t ndes upp en l ga | |
| D r t ndes upp en eld | |
| Som r en daglig pl ga. | |
| Hur skall jag d mpa den | |
| Vet jag alls ingen r', | |
| Jag s rjer till min d d | |
| Om jag dig ej kan f |
YouTube Results (More on YouTube)