| Upp på hällens översta back | |
| Upp på bergets högsta sten | |
| Jag klättrat dess rygg på alla fyra | |
| För skogens ande, för dem som viska | |
| Ett skrik nu stiga från sargad strupe | |
| Ett himlarop, bara skogen lyssna | |
| Ett skrik nu stiga från skuret sinne | |
| Få nu höra, få nu förstå | |
| Älgen gamle, han talt till mig | |
| Om tidevarv utan månens stigar | |
| Skogens fåglar sjungit liv och lycka | |
| I fornfamnad morgonrodnads stund | |
| Jag funnit sanning i kvistars sång | |
| Jag lystrat visdom i vindars gång | |
| Mitt skri nu eka mellar häll och fura | |
| Jag funnit sanning i kvistars sång | |
| Ett skrik nu stiga från sargad strupe | |
| Ett himlarop, bara skogen lyssna | |
| Ett skrik nu stiga från skuret sinne | |
| Få nu höra, få nu förstå | |
| Få nu höra, få nu förstå | |
| Få nu höra, få nu förstå | |
| Få nu höra, få nu förstå | |
| Få nu höra, få nu förstå | |
| Jag funnit sanning i kvistars sång | |
| Jag lystrat visdom i vindars gång | |
| Mitt skri nu eka mellan häll och fura | |
| Jag funnit sanning i kvistars sång |
| Upp p h llens versta back | |
| Upp p bergets h gsta sten | |
| Jag kl ttrat dess rygg p alla fyra | |
| F r skogens ande, f r dem som viska | |
| Ett skrik nu stiga fr n sargad strupe | |
| Ett himlarop, bara skogen lyssna | |
| Ett skrik nu stiga fr n skuret sinne | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| lgen gamle, han talt till mig | |
| Om tidevarv utan m nens stigar | |
| Skogens f glar sjungit liv och lycka | |
| I fornfamnad morgonrodnads stund | |
| Jag funnit sanning i kvistars s ng | |
| Jag lystrat visdom i vindars g ng | |
| Mitt skri nu eka mellar h ll och fura | |
| Jag funnit sanning i kvistars s ng | |
| Ett skrik nu stiga fr n sargad strupe | |
| Ett himlarop, bara skogen lyssna | |
| Ett skrik nu stiga fr n skuret sinne | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| Jag funnit sanning i kvistars s ng | |
| Jag lystrat visdom i vindars g ng | |
| Mitt skri nu eka mellan h ll och fura | |
| Jag funnit sanning i kvistars s ng |
| Upp p h llens versta back | |
| Upp p bergets h gsta sten | |
| Jag kl ttrat dess rygg p alla fyra | |
| F r skogens ande, f r dem som viska | |
| Ett skrik nu stiga fr n sargad strupe | |
| Ett himlarop, bara skogen lyssna | |
| Ett skrik nu stiga fr n skuret sinne | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| lgen gamle, han talt till mig | |
| Om tidevarv utan m nens stigar | |
| Skogens f glar sjungit liv och lycka | |
| I fornfamnad morgonrodnads stund | |
| Jag funnit sanning i kvistars s ng | |
| Jag lystrat visdom i vindars g ng | |
| Mitt skri nu eka mellar h ll och fura | |
| Jag funnit sanning i kvistars s ng | |
| Ett skrik nu stiga fr n sargad strupe | |
| Ett himlarop, bara skogen lyssna | |
| Ett skrik nu stiga fr n skuret sinne | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| F nu h ra, f nu f rst | |
| Jag funnit sanning i kvistars s ng | |
| Jag lystrat visdom i vindars g ng | |
| Mitt skri nu eka mellan h ll och fura | |
| Jag funnit sanning i kvistars s ng |