| Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor | |
| Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt | |
| Nu stryker vinden genom trädens höga kronor | |
| Men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt | |
| Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt | |
| Och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst | |
| Därute doftar det av sommarns alla dofter | |
| Där är det sommar men här inne är det höst | |
| Jag levde lycklig här med dig och mina katter | |
| Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst | |
| Försonad med min karaktär, för jag har aldrig | |
| Förmått att säga nej till någonting som helst | |
| Och aldrig nekat mig det ena eller andra | |
| Och levat livet tills jag krossades en dag | |
| Det börja med att du bedrog mig med en annan | |
| En som du sa var mycket finare än jag | |
| Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten | |
| Och jag blev grundligt jämförd med din fina vän | |
| Tills du bekände att han givit dig på båten | |
| Då blev det dödstyst här i trädgården igen | |
| Ifrån den stunden var den mannen dubbelt hatad | |
| Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag | |
| Och jag, jag kände det som även jag var ratad | |
| Jag ville slåss och gick mot mitt livs nederlag | |
| Jag hade hammaren beredd under kavajen | |
| När han kom ut i sidenscarf och sa: "God dag! | |
| Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata" | |
| Jag bara stammade, nu minns jag inte vad | |
| Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer | |
| Och kunde inte få mig till att säga nej | |
| Och när vi skildes var vi bästisar och bundis | |
| Och jag tog saker som du glömt med hem till dig | |
| Jag går omkring i mitt pompeji, bland ruiner | |
| Jag traskar runt i resterna utav vårt liv | |
| Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner | |
| Och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv | |
| Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar | |
| Och ta vårt liv och mina katter som de är | |
| Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar | |
| Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär |
| Nu lyser ngarna av sommarns alla blommor | |
| Nu surrar bin och f glar sjunger verallt | |
| Nu stryker vinden genom tr dens h ga kronor | |
| Men i min tr dg rd r det visset, m rkt och kallt | |
| H r r det risigt och f rvuxet, fult och sn rigt | |
| Och lika hoppl st trist och gr tt som i mitt br st | |
| D rute doftar det av sommarns alla dofter | |
| D r r det sommar men h r inne r det h st | |
| Jag levde lycklig h r med dig och mina katter | |
| Ett liv i synd och utan omsorg att bli fr lst | |
| F rsonad med min karakt r, f r jag har aldrig | |
| F rm tt att s ga nej till n gonting som helst | |
| Och aldrig nekat mig det ena eller andra | |
| Och levat livet tills jag krossades en dag | |
| Det b rja med att du bedrog mig med en annan | |
| En som du sa var mycket finare n jag | |
| V rt gr l tog veckor, ropen blandades med gr ten | |
| Och jag blev grundligt j mf rd med din fina v n | |
| Tills du bek nde att han givit dig p b ten | |
| D blev det d dstyst h r i tr dg rden igen | |
| Ifr n den stunden var den mannen dubbelt hatad | |
| Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag | |
| Och jag, jag k nde det som ven jag var ratad | |
| Jag ville sl ss och gick mot mitt livs nederlag | |
| Jag hade hammaren beredd under kavajen | |
| N r han kom ut i sidenscarf och sa: " God dag! | |
| Kom in och sl dig ner en stund s f r vi prata" | |
| Jag bara stammade, nu minns jag inte vad | |
| Och jag blev bjuden p konjak och p cigarrer | |
| Och kunde inte f mig till att s ga nej | |
| Och n r vi skildes var vi b stisar och bundis | |
| Och jag tog saker som du gl mt med hem till dig | |
| Jag g r omkring i mitt pompeji, bland ruiner | |
| Jag traskar runt i resterna utav v rt liv | |
| Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner | |
| Och aldrig skall du bli en annans tidsf rdriv | |
| Nej, t det gamla skall vi binda vackra kransar | |
| Och ta v rt liv och mina katter som de r | |
| Och trots all k rleksbrist och trasighet och fransar | |
| Dig skall jag lska livet ut, dig har jag k r |
| Nu lyser ngarna av sommarns alla blommor | |
| Nu surrar bin och f glar sjunger verallt | |
| Nu stryker vinden genom tr dens h ga kronor | |
| Men i min tr dg rd r det visset, m rkt och kallt | |
| H r r det risigt och f rvuxet, fult och sn rigt | |
| Och lika hoppl st trist och gr tt som i mitt br st | |
| D rute doftar det av sommarns alla dofter | |
| D r r det sommar men h r inne r det h st | |
| Jag levde lycklig h r med dig och mina katter | |
| Ett liv i synd och utan omsorg att bli fr lst | |
| F rsonad med min karakt r, f r jag har aldrig | |
| F rm tt att s ga nej till n gonting som helst | |
| Och aldrig nekat mig det ena eller andra | |
| Och levat livet tills jag krossades en dag | |
| Det b rja med att du bedrog mig med en annan | |
| En som du sa var mycket finare n jag | |
| V rt gr l tog veckor, ropen blandades med gr ten | |
| Och jag blev grundligt j mf rd med din fina v n | |
| Tills du bek nde att han givit dig p b ten | |
| D blev det d dstyst h r i tr dg rden igen | |
| Ifr n den stunden var den mannen dubbelt hatad | |
| Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag | |
| Och jag, jag k nde det som ven jag var ratad | |
| Jag ville sl ss och gick mot mitt livs nederlag | |
| Jag hade hammaren beredd under kavajen | |
| N r han kom ut i sidenscarf och sa: " God dag! | |
| Kom in och sl dig ner en stund s f r vi prata" | |
| Jag bara stammade, nu minns jag inte vad | |
| Och jag blev bjuden p konjak och p cigarrer | |
| Och kunde inte f mig till att s ga nej | |
| Och n r vi skildes var vi b stisar och bundis | |
| Och jag tog saker som du gl mt med hem till dig | |
| Jag g r omkring i mitt pompeji, bland ruiner | |
| Jag traskar runt i resterna utav v rt liv | |
| Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner | |
| Och aldrig skall du bli en annans tidsf rdriv | |
| Nej, t det gamla skall vi binda vackra kransar | |
| Och ta v rt liv och mina katter som de r | |
| Och trots all k rleksbrist och trasighet och fransar | |
| Dig skall jag lska livet ut, dig har jag k r |