| 作曲 : Joakim Berg/Martin sköld | |
| 作词 : Joakim Berg | |
| Dom tog mig till en plats där inget växte | |
| Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid | |
| Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus | |
| Där alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås | |
| Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängar | |
| Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden | |
| Dom skriker ditt namn just när regnet träffar fönstren | |
| Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv | |
| Och dom tog mig till en smutsig strand | |
| Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant | |
| På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa | |
| Och förvandla evig skog till skvallerpress | |
| Och dom pekar mot en fond, giftgula moln | |
| Oranga lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn | |
| Dom viskar i mitt öra | |
| "Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?" | |
| När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom | |
| Så blir man aldrig rädd mer | |
| När man äntligen kan se alla kejsare står nakna | |
| Så vänder allt igen | |
| Allt vänder om igen | |
| Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna | |
| vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt | |
| Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors | |
| Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm | |
| Och vi lurar ditt porslin, små ilskna utslag är en släng av | |
| allergi främst mot min samtid och min tro | |
| Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar | |
| Vem du var, det har jag glömt för längesen | |
| När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar | |
| Så blir man aldrig rädd mer | |
| När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna | |
| Så vänder allt igen | |
| Allt vänder om igen | |
| Jag går ensam in i ljuset | |
| Jag går ensam in i ljuset | |
| Jag går ensam in i ljuset | |
| Jag går ensam in i ljuset |
| zuo qu : Joakim Berg Martin sk ld | |
| zuo ci : Joakim Berg | |
| Dom tog mig till en plats d r inget v xte | |
| Till en plats d r bara skuggorna i dammet hade tid | |
| Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus | |
| D r alla d rrar var s tunga att dom inte kr vde l s | |
| Dom ledde mig f rbi rader av st rkta s ngar | |
| D r v ra steg ska eka l nge efter att vi alla g tt ur tiden | |
| Dom skriker ditt namn just n r regnet tr ffar f nstren | |
| Och en ond vind skakar tr den, tamburin shakers av d da l v | |
| Och dom tog mig till en smutsig strand | |
| D r v lnader av surfare som drunknat samlade PETflaskor f r pant | |
| P en grusv g mellan f lt d r ondskans blommor till ts v xa | |
| Och f rvandla evig skog till skvallerpress | |
| Och dom pekar mot en fond, giftgula moln | |
| Oranga lampor, tysta silos, jetplans ngsp r, bengr torn | |
| Dom viskar i mitt ra | |
| " Ser du framtiden, ser du hur inget v xer, inget lever men ingen d r?" | |
| N r man ntligen kan se alla mekanismerna d r bakom | |
| S blir man aldrig r dd mer | |
| N r man ntligen kan se alla kejsare st r nakna | |
| S v nder allt igen | |
| Allt v nder om igen | |
| Jag vaknar i en sal, p ett skuggigt sjukhus st r en kvinna | |
| vid min s ng som blekt sina t nder en grad f r h rt | |
| Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors | |
| Rynkfri, ringl s, m lad, tung och febervarm | |
| Och vi lurar ditt porslin, sm ilskna utslag r en sl ng av | |
| allergi fr mst mot min samtid och min tro | |
| Jag skriver ditt namn tveksamt p ett vykort, liksom testar | |
| Vem du var, det har jag gl mt f r l ngesen | |
| N r man ntligen kan se vem som drar i alla tr dar | |
| S blir man aldrig r dd mer | |
| N r man ntligen kan se alla kejsare st nakna | |
| S v nder allt igen | |
| Allt v nder om igen | |
| Jag g r ensam in i ljuset | |
| Jag g r ensam in i ljuset | |
| Jag g r ensam in i ljuset | |
| Jag g r ensam in i ljuset |
| zuò qǔ : Joakim Berg Martin sk ld | |
| zuò cí : Joakim Berg | |
| Dom tog mig till en plats d r inget v xte | |
| Till en plats d r bara skuggorna i dammet hade tid | |
| Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus | |
| D r alla d rrar var s tunga att dom inte kr vde l s | |
| Dom ledde mig f rbi rader av st rkta s ngar | |
| D r v ra steg ska eka l nge efter att vi alla g tt ur tiden | |
| Dom skriker ditt namn just n r regnet tr ffar f nstren | |
| Och en ond vind skakar tr den, tamburin shakers av d da l v | |
| Och dom tog mig till en smutsig strand | |
| D r v lnader av surfare som drunknat samlade PETflaskor f r pant | |
| P en grusv g mellan f lt d r ondskans blommor till ts v xa | |
| Och f rvandla evig skog till skvallerpress | |
| Och dom pekar mot en fond, giftgula moln | |
| Oranga lampor, tysta silos, jetplans ngsp r, bengr torn | |
| Dom viskar i mitt ra | |
| " Ser du framtiden, ser du hur inget v xer, inget lever men ingen d r?" | |
| N r man ntligen kan se alla mekanismerna d r bakom | |
| S blir man aldrig r dd mer | |
| N r man ntligen kan se alla kejsare st r nakna | |
| S v nder allt igen | |
| Allt v nder om igen | |
| Jag vaknar i en sal, p ett skuggigt sjukhus st r en kvinna | |
| vid min s ng som blekt sina t nder en grad f r h rt | |
| Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors | |
| Rynkfri, ringl s, m lad, tung och febervarm | |
| Och vi lurar ditt porslin, sm ilskna utslag r en sl ng av | |
| allergi fr mst mot min samtid och min tro | |
| Jag skriver ditt namn tveksamt p ett vykort, liksom testar | |
| Vem du var, det har jag gl mt f r l ngesen | |
| N r man ntligen kan se vem som drar i alla tr dar | |
| S blir man aldrig r dd mer | |
| N r man ntligen kan se alla kejsare st nakna | |
| S v nder allt igen | |
| Allt v nder om igen | |
| Jag g r ensam in i ljuset | |
| Jag g r ensam in i ljuset | |
| Jag g r ensam in i ljuset | |
| Jag g r ensam in i ljuset |
YouTube Results (More on YouTube)