|
En sommarnatt |
|
Varmen ligger tat |
|
Sover och latt bedovar |
|
Men Harald, han |
|
Sover inte sott |
|
Nagot hans somn berovar |
|
Flickan brevid |
|
Hon var natt och grann |
|
Fager som manens strimma |
|
Harald nervos |
|
Vagar inte be |
|
Om dansen i nattens timma |
|
Dansen i nattens timma |
|
Men nar solen tittar fram |
|
Han langsamt stracker ut sin hand |
|
Och tar henne itu sin famn |
|
Att dansa i gryningens timma |
|
Nar ljuset lyfter nattens fang |
|
Och snarjer den med grybubssang |
|
Han bju'r henne pa en svangom |
|
Att dansa i gryningens timma |
|
Att dansa i gryningens timma |
|
Natten var mork |
|
Men ar snart forbi |
|
Gryningen ar pa ingang |
|
Den lockar trollskt |
|
Med farglekar i skyn |
|
Att bjuda upp till solsang |
|
Harald bestamt |
|
Reser sig upp |
|
Tar modet sitt till fanga |
|
Tar ett andetag |
|
Tanker tillbaks |
|
Pa ensamma natter langa |
|
Ensamma natter langa |
