| Song | Psalm i januari |
| Artist | Lars Winnerbäck |
| Album | Rusningstrafik |
| Fenomena, Du står tidlös mellan björkarna i frostat vinterhår. | |
| Fenomena, Du är tusental av nykterhet, och svaren där jag går. | |
| Lika jungfrulik som morgonen, om våren, bortom stan. | |
| Lika liten som ett sommarregn, för dom som inte hörde vad Du sa. | |
| Här lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan. | |
| Jag går och säger till mig själv: Snart är det vår. Då faller regnet, inte jag. | |
| Fenomena, Du är vakan över mänskobyn, och flykten därifrån. | |
| Fenomena, Dina änglar sjunger kärlek, under månen, ner vid ån. | |
| Här växer tystnaden till vakuum, i betong och korridor; | |
| vi glömde björkarna, och änglarna i snön. Och vissa tror att Du försvann. | |
| Glömskan härjar fritt och spottar skräck på fröken Svår. | |
| Och Hjärter Dam går runt och kämpar för att inte bli nånting man tar sig an. | |
| Fenomena, Du är lugnet som en söndag sprider ut på alla torg. | |
| Fenomena, Du predikar lika brinnande om glädje, som om sorg. | |
| Lika självklart spricker isen, som den frusit till en gång, | |
| och Du spelar skådespelet gång på gång. Men har vi lärt oss nånting alls? | |
| Det är nätt och jämt att vi kan älska i betong, | |
| och lika hårt, som Dina änglar sjunger vackert, stramar glömskan om min hals. | |
| Fenomena, Du står tidlös mellan björkarna, och sträcker ut Din hand. | |
| Fenomena, Du är Leva, låta leva, lite lugn i Leva land. | |
| Lika jungfrulik som morgonen, om våren, bortom stan. | |
| Lika väldig som ett åskmoln, när Du dånar över sovande kvarter. | |
| Här lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan. | |
| Snart spricker isen över ån. Du viskar tyst: Långt bortom rikedom finns mer. |
| Fenomena, Du st r tidl s mellan bj rkarna i frostat vinterh r. | |
| Fenomena, Du r tusental av nykterhet, och svaren d r jag g r. | |
| Lika jungfrulik som morgonen, om v ren, bortom stan. | |
| Lika liten som ett sommarregn, f r dom som inte h rde vad Du sa. | |
| H r lever dr mmen om " det st rsta", som en bubblande vulkan. | |
| Jag g r och s ger till mig sj lv: Snart r det v r. D faller regnet, inte jag. | |
| Fenomena, Du r vakan ver m nskobyn, och flykten d rifr n. | |
| Fenomena, Dina nglar sjunger k rlek, under m nen, ner vid n. | |
| H r v xer tystnaden till vakuum, i betong och korridor | |
| vi gl mde bj rkarna, och nglarna i sn n. Och vissa tror att Du f rsvann. | |
| Gl mskan h rjar fritt och spottar skr ck p fr ken Sv r. | |
| Och Hj rter Dam g r runt och k mpar f r att inte bli n nting man tar sig an. | |
| Fenomena, Du r lugnet som en s ndag sprider ut p alla torg. | |
| Fenomena, Du predikar lika brinnande om gl dje, som om sorg. | |
| Lika sj lvklart spricker isen, som den frusit till en g ng, | |
| och Du spelar sk despelet g ng p g ng. Men har vi l rt oss n nting alls? | |
| Det r n tt och j mt att vi kan lska i betong, | |
| och lika h rt, som Dina nglar sjunger vackert, stramar gl mskan om min hals. | |
| Fenomena, Du st r tidl s mellan bj rkarna, och str cker ut Din hand. | |
| Fenomena, Du r Leva, l ta leva, lite lugn i Leva land. | |
| Lika jungfrulik som morgonen, om v ren, bortom stan. | |
| Lika v ldig som ett skmoln, n r Du d nar ver sovande kvarter. | |
| H r lever dr mmen om " det st rsta", som en bubblande vulkan. | |
| Snart spricker isen ver n. Du viskar tyst: L ngt bortom rikedom finns mer. |