Ensam hör jag vargar yla, ångesten ger ej respit
Vad hjälper det att gråta som en kvinna?
Här ute härskar snö och kyla och den som finner stigen hit
Kommer endast att slutligen finna
En frusen kropp på ett iskallt golv
En brukad hylsa kaliber tolv
Ett sting av smärta ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sedan är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej
Eftertankens kranka blekhet
River i min trötta själ min tid är förbrukad och förverkad
Bleka skuggor i månens sken
Hjärtat stannar tungt som sten
Ett sting av smärta ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sedan är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej
Ett sting av smärta ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sedan är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej