| Song | En hjältes väg |
| Artist | Raubtier |
| Album | Skriet från vildmarken |
| Se och beskåda hur fanornas prakt | |
| i facklornas flammande ljus | |
| Får hjärtan att brinna och slå i takt | |
| i kamplust, mjödstänk och rus! | |
| Se främst ibland likar en gudars son | |
| en ättling av snöstorm och frost | |
| Förlikad med ödet att ha livet till låns | |
| blott så länge eggen ej vittrar av rost | |
| När gryningen blöder de kämpa som bröder | |
| och solen är röd liksom blod | |
| Liksom Siegfried på Fafners mark | |
| bland faror, ofärd och svek | |
| Håller han anden och kroppen stark | |
| uti ärnadens blodiga lek | |
| Och var gång han kallas av krigets vind | |
| med segel mot flammande färd | |
| han stryker med ömhet sin kvinnas kind | |
| men med järnhand han greppar sitt svärd | |
| Klingan är dragen | |
| Vargtimman slagen | |
| Framåt - mot ära och död! | |
| I venerna svallar hans ädla blod | |
| han räds ej att offra sitt liv | |
| Hans hjärta är fyllt utav hjältemod | |
| på väg mot en ny offensiv | |
| För den som vill vandra i hjältars spår | |
| han gör vad han måste och kan | |
| han viker ej bakåt, han står där han står | |
| för att få falla och dö som en man | |
| Med blod står det skrivet | |
| att dåden i livet | |
| blir andens slutgiltiga dom | |
| Av de fallande eklöven segerkrönt | |
| utan fruktan han tampas i strid | |
| All den ära hans dåd har rönt | |
| skall erinras i evinnerlig tid | |
| En hjältes väg är en snårig stig | |
| som få finner slutet utav | |
| den går genom blod, genom eld och krig | |
| och leder till hjältarnas grav | |
| Han ser inte bakåt, han ser inte framåt | |
| han begynner sitt sista anfall | |
| se fanvakten falla, valkyrior kalla | |
| han dräper - på väg mot Valhall! | |
| En hjälte på väg mot Valhall! |
| Se och besk da hur fanornas prakt | |
| i facklornas flammande ljus | |
| F r hj rtan att brinna och sl i takt | |
| i kamplust, mj dst nk och rus! | |
| Se fr mst ibland likar en gudars son | |
| en ttling av sn storm och frost | |
| F rlikad med det att ha livet till l ns | |
| blott s l nge eggen ej vittrar av rost | |
| N r gryningen bl der de k mpa som br der | |
| och solen r r d liksom blod | |
| Liksom Siegfried p Fafners mark | |
| bland faror, of rd och svek | |
| H ller han anden och kroppen stark | |
| uti rnadens blodiga lek | |
| Och var g ng han kallas av krigets vind | |
| med segel mot flammande f rd | |
| han stryker med mhet sin kvinnas kind | |
| men med j rnhand han greppar sitt sv rd | |
| Klingan r dragen | |
| Vargtimman slagen | |
| Fram t mot ra och d d! | |
| I venerna svallar hans dla blod | |
| han r ds ej att offra sitt liv | |
| Hans hj rta r fyllt utav hj ltemod | |
| p v g mot en ny offensiv | |
| F r den som vill vandra i hj ltars sp r | |
| han g r vad han m ste och kan | |
| han viker ej bak t, han st r d r han st r | |
| f r att f falla och d som en man | |
| Med blod st r det skrivet | |
| att d den i livet | |
| blir andens slutgiltiga dom | |
| Av de fallande ekl ven segerkr nt | |
| utan fruktan han tampas i strid | |
| All den ra hans d d har r nt | |
| skall erinras i evinnerlig tid | |
| En hj ltes v g r en sn rig stig | |
| som f finner slutet utav | |
| den g r genom blod, genom eld och krig | |
| och leder till hj ltarnas grav | |
| Han ser inte bak t, han ser inte fram t | |
| han begynner sitt sista anfall | |
| se fanvakten falla, valkyrior kalla | |
| han dr per p v g mot Valhall! | |
| En hj lte p v g mot Valhall! |