作曲 : Katla, Trollhorn
Slappa spjut s;aring; l;aring;ngt ;ouml;gat m;auml;tte.
Tusende kroppar alla d;ouml;da och svala.
Min arme ur skogen nu l;aring;g i dvala. 
D;aring; sj;ouml;ng honan m;ouml;rk en s;aring;ng av hat.
Hon lovade bort g;aring;vor sj;auml;lar till mat.
;Aring;t en dyster ande ur springornas rike.
En runa ristades aldrig sk;aring;dats en like.
Som en blixt i natten av eldens f;auml;rg.
En kraft som kvauml;lide i kött och m;auml;rg.
En tunga av illd;aring;d och sotig sv;auml;rta.
Nu hördes ett skrik av tusens sm;auml;rta.
Skogens topp och klippans kant som v;auml;rn.
Svart som ;aring;skmoln och skogens tj;auml;rn.
Fjädrar nu spreta d;auml;r skinnet voro. 
Till tiders slut de nu ropa sin oro.
Så miste rivarn sin bror av kamp.
De flög sin vauml;g till v;auml;rldens kant.
Av ett gl;ouml;mt och fasligt trolldoms d;aring;d.
Det f;ouml;rkolnade sinnet k;auml;nde ingen np;aring;d.
Nu faller skyars svarta mauml;stare.
Slagsf;auml;ltets kall och likets kyla.
An fulla av slagens rus och svekets hat.
De gnaga utan ;auml;ra p;aring; krigets ruttna mat
…till Tiders p;auml;nde.