| Song | Ændalykt |
| Artist | Armagedda |
| Album | Ond Spiritism: Djæfvulens Skalder |
| En giftblomma sprungen från ur-ormens cirkel | |
| Oölad djupt nere i tystnadens salar | |
| Ett fall mången gång större än livets mirakel | |
| En längtan om död som i tystnaden talar | |
| Långt under bergets rötter och den avlidnes grav | |
| Bortom livet självt, ändock kommen därav | |
| Där smides de törnar som tär på vårt bröst | |
| I stjärnfria nätter, när sommar blir till höst... | |
| Genom vävnad och märg som en uråldrig klåda | |
| Likt likmaskens hunger och dess spöklika sång | |
| Likt nekrofilens saliv på kadavrets kön | |
| En ohelig kärek till föruttnelsens intrång | |
| Helios! Horlykta! Förbannad må den vara! | |
| Ty vad gott gör dess ljus när var dag är för lång? | |
| Och himmelens järtecken skänker blott tröst | |
| Ty de varslar om ändalykt, evig bortgång... | |
| Ty snarans prakt den går ej att förneka | |
| Jämrande nu upp från stugtakets bjälkar | |
| Lemmar ge vika! Eder tid äro förbi | |
| Likt vissnande blad på gravblommans stjälkar | |
| Bak gärdsgårdens knotor i skogsbrynets rand | |
| En fasans gestalt , ödets timglas han bär | |
| Öppna din grind och låt elden dö ut | |
| Ty det är döden, min vän, och hans timme äro här... |
| En giftblomma sprungen fr n urormens cirkel | |
| O lad djupt nere i tystnadens salar | |
| Ett fall m ngen g ng st rre n livets mirakel | |
| En l ngtan om d d som i tystnaden talar | |
| L ngt under bergets r tter och den avlidnes grav | |
| Bortom livet sj lvt, ndock kommen d rav | |
| D r smides de t rnar som t r p v rt br st | |
| I stj rnfria n tter, n r sommar blir till h st... | |
| Genom v vnad och m rg som en ur ldrig kl da | |
| Likt likmaskens hunger och dess sp klika s ng | |
| Likt nekrofilens saliv p kadavrets k n | |
| En ohelig k rek till f ruttnelsens intr ng | |
| Helios! Horlykta! F rbannad m den vara! | |
| Ty vad gott g r dess ljus n r var dag r f r l ng? | |
| Och himmelens j rtecken sk nker blott tr st | |
| Ty de varslar om ndalykt, evig bortg ng... | |
| Ty snarans prakt den g r ej att f rneka | |
| J mrande nu upp fr n stugtakets bj lkar | |
| Lemmar ge vika! Eder tid ro f rbi | |
| Likt vissnande blad p gravblommans stj lkar | |
| Bak g rdsg rdens knotor i skogsbrynets rand | |
| En fasans gestalt , dets timglas han b r | |
| ppna din grind och l t elden d ut | |
| Ty det r d den, min v n, och hans timme ro h r... |